Aldrig aldrig har jag i så hög grad ifrågasatt mig själv som lärare, som nu. Det är nästan ironiskt att det sker nu när jag vidareutbildar mig. Okej, jag kan kliva in i ett klassrum och leda trettio stycken femtonåringar. Det kan verkligen inte alla människor. Jag vet att jag kan fånga deras uppmärksamhet (åtminstone för en stund) och lära tillsammans med dem. Jag vågar ta min kaffekopp, sätta mig bland ungdomarna och prata med dem. Det är jag stolt över.

Men vad håller jag på med? Vad håller VI på med? Läser i detta nu intressanta och i högsta grad relevanta rapporter från bl a myndigheten för skolutveckling och inser hur totalt avklippta vi är från aktuell forskning i min verksamhet. Hur lite jag anknutit till pågående forskning under mina åtta yrkesverksamma år som lärare. Vi är så totalt upptagna med att hålla igång något slags fungerande skolvardag kring och för våra elever.

Det finns inte tid, ork, lust, men framför allt inte förutsättningar för aktuell forskning och pedagogiska samtal i vårt arbetslag. Jag tror inte att vi är unika just på min skola. Var finns det pedagogiska ledarskapet? Var finns den person som kräver att jag håller mig uppdaterad i aktuell forskning och ger mig förutsättningar för det? Den här terminen har vi tillsammans i arbetslaget inte haft ett enda verkligt pedagogiskt samtal. Vi talar om IUP:er, EVK:er, LPP:er och så vidare. Vi sitter fast i en ändlös, maktlös, utdragen och ångestskapande seg klet. (Jag överdriver inte)

Det finns möjlighet att skapa bra lär- och fortbildningstillfällen för oss där vi kan göra nedslag i aktuell forskning och samtala kring den. Vi har några dagar avsatta för fortbildning varje läsår, men då sysslar vi med annat. Det krävs ett reellt pedagogiskt ledarskap från rektor, för att arbetslaget och dess lärare ska kunna förflytta sig pedagogiskt. 

Vi har dessvärre blivit gråa, stretande tjänstemän som skriver papper och skriver papper, (även digitalt). Det går inte. Framtidens skola kräver att vi leder barnen och ungdomarna i deras lärande. Vi måste entusiasmera, inspirera och leda dem. Hur ska vi mäkta med det? Det är med sorg i hjärtat jag inser att om det inte sker en förändring kommer jag att sluta i yrket inom en femårsperiod.

Jag såg ett klipp på bloggen "En IKT-pedagogs funderingar" och inspirerades av en Micke Gunnarsson. Vi behöver bli mer som han för att motivera eleverna. Vi behöver plocka fram den varma, entusiasmerande föreläsaren/ledaren för att nå fram till ungdomarna, men det stannar inte där.

Var det någon som blev förvånad över att Sverige låg i topp i Europa när det gäller antalet datorer i skolan? Inte jag. När man sedan lade till punkterna: Kunskaper om IT, samt motivation att använda IT låg vi plötsligt i botten i Europa. Surprise? NO (Ur rapporten: Effektivt användande av IT i skolan, myndigheten för skolutveckling) Kommunerna slår sig för bröstet och IT-satsar, utan att att veta vad det är man vill och vart man vill nå. Och detta när forskningen visar att rätt användande av IT i skolan ökar elevernas måluppfyllelse.

Slutsatserna av rapporten visar på att ett medvetet nationellt implementerande av IT i undervisningen, stödjer eleverna på individuell nivå och ger läraren nya möjligheter att individanpassa undervisningen. JA, säger jag. Aldrig för har jag så snabbt nått mina elever utanför skolan som nu. Jag skickar meddelanden till dem på den arena där de ofta befinner sig, FB. Där återkopplar jag, påminner jag (curling?), berömmer jag, och skäller jag, om än snällt. Jag ger feedback och eleverna blir sedda. Wow! Här finns stora möjligheter.

Hur viktigt är det då inte att lotsa eleverna fram emot ökade digitala färdigheter bortom användande och tekniskt kunnande? Detta belyses inte minst i rapporten kring "digital literacy". Den blomformade modellen visar på andra färdigheter såsom kommunikation, förmåga att söka och välja information, kritiskt tänkande och värderande, kreativitet, kulturell och social förståelse för att nämna några. Här krävs vårt pedagogiska ledarskap. Vi har inget val. Detta måste vi förhålla oss till. Hälften av alla lärare tror inte att användandet av IT främjar undervisningen. Det stavas rädsla. 

På bloggen "Jag lär mig teknik" fastnade jag för ett youtube-klipp Nya läroplanen på 5:50. Utifrån sökorden dator, internet, webb, digital och information orienteras vi i den nya läroplanen. Orden finns där och på flera ställen. Man har vågat tadem i sin mun och sätta dem på pränt. Filmen visar att det trots allt finns hopp för en ökad digitaliserad undervisning, utifrån de nya styrdokumenten. Det finns en ambition, men vägen dit är lång.

I övrigt vill jag rekommendera TED-ideas worth spreading. En guldgruva att ösa ur och inspireras av. Smarta människor som delar med sig. 

Frågan hänger kvar, vad håller jag/vi på med?   
 


Karin
11/23/2010 11:51pm

Vi lyfter oss, eller vi försöker lyfta oss. Som du så riktigt påpekar hänger mycket på ledarskapet. En rektor med visioner och ett tydligt pedagogiskt ledarskap är guld värt. Känner dock igen din beskrivning av den gråa kleten av IUP, LPP, den kleten kommer ingen undan. Det är ju direktiv upp ifrån och jag pratar med så många som känner likadant.
Dags att sätta ner foten och säga ifrån? Blir skolan verkligen bättre av att vi pedagoger druknar i dokumentation?

Reply
11/24/2010 1:40am

Så intressant diskussion, känner på liknande vis. Hoppas vi hinner tala om det idag!

Reply
Lisa
11/24/2010 1:46pm

Mycket intressant och tankeväckande inlägg! Väl värt att visa i alla skolors personalrum för att väcka tankar/debatt/diskussion. Kunde inte låta bli att skicka ditt inlägg rakt upp i kommunens korridorer, få se om du får någon reaktion.

Att reflektera över sin egen verksamhet är något man ofta glömmer eller så finner man inte riktigt den tiden, säger man, fast det egentligen borde vara prio ett i vårt jobb.

Som nyutbildad pedagog kastade jag mig in i yrket, tyckte att jag kunde allt och hade fokus på mig själv i lärarrollen. Med åren fick jag lära mig att vara mer ödmjuk inför jobbet, det var inte är så lätt som jag trodde. Man slipas och formas efter de händelser, de elever, föräldrar och kollegor man möter.
Att stanna upp och fundera är sunt Mian! Det är så man blir ännu bättre! Fortsätt fråga vad du håller på med! Den dag du INTE gör det, då är det farligt!

Reply
Lars W
11/24/2010 11:18pm

Håller med om att jobbet med att ta tag i dessa frågor kräver en hel del. Det finns ju en anledning till att vi har mycket teknik och mindre kompetens. Att köpa datorer är ju en enkel (om än inte billig) lösning. Att utbilda personal och skapa diskussioner som kan förändra en skolas arbetssätt är inte lika lätt.

Låter som om du gjort ett kanonjobb med att nå dina elever via FB. Hoppas att du kan få uppskattning och gehör för det bland kollegor och skolledning.

Reply



Leave a Reply.