Det blir svårare och svårare att vara lärare. Tänk att jag vågade ställa mig i ett klassrum 2002, nyutexaminerad och 28 år gammal. Tack och lov att jag var 28 och inte 23, brukar jag tänka. Hade samlat på mig en del livserfarenhet och klarade mitt första år rätt bra. Insåg att i detta yrke kan man jobba hur mycket som helst och ändå aldrig "bli klar". Jag förstod att min undervisning inte skulle bli bättre av att jag jobbade 60 timmar i veckan. Hade en del erfarna och kloka kollegor runt omkring mig som gav bra råd. Jag minns en kollega som näst sista veckan i maj vände sig till mig med ett problem. - Vad ska jag hitta på sista veckorna, vi är ju färdiga med allt?

Min första tanke var en känsla av mindervärde. Hon hade hunnit klart med allt och inte jag. Sedan blev jag förbannad. Hur kan man bli färdig? Vi blir aldrig färdiga. Det är högmod att påstå att man är färdig med något i skolan. Vi blir aldrig färdiga. Möjligen kan vi komma en bit på väg. Redan då, långt före IKT-studierna, funderade jag över vilket stoffet är/bör vara. Vad är det jag ska försöka lära mig och eleverna? Läroboken är ju som bekant inte kursen. Jag insåg att här i ligger något viktigt.

Vi måste ställa oss frågan VAD det är eleverna behöver bli förtrogna med för att bli rustade för framtiden. Det är nog inte kartgeografi. "...kunskapsexplosionen ute i världen har gjort det allt svårare för läraren att avgöra just vilka avgränsningar och prioriteringar man skall göra", skriver Lennart Koskinen i Den fjärde basfärdigheten. När ska vi börja tala om stoffet? Då kommer en ny läroplan där stoffet blir mer styrt och mindre valbart. Tillbaka till kunskapsskolan. Vilka kunskaper? Är det att gå åt rätt håll? Är det skola för framtiden?

Digital lärresurs
Jag har tittat närmare på lärresursen Dela, som är ett nätverk för lärare, pedagoger, skolledare, forskare, bibliotekarier m fl. Det finns en bredd i vilka man riktar sig till, men av de som delar med sig verkar lärare av olika slag vara i majoritet. Syftet är att dela idéer, frågor och erfarenheter kring skolan. Det finns inget insmickrande "barn/ungdomflörtigt" i bilderna, för det är i inget skafferi av länkar. Här pågår (teoretiska) pedagogiska diskussioner i olika grupper, såsom "film i skolan", där pedagoger delar med sig av sitt eget filmmaterial, men också öppet för att ge tips till pedagoger som vill komma igång med att göra film i sin skolvardag. Hittade mitt gamla lekis, Smedby förskola : ) Barnen hade gjort en film om hur de arbetar "kompisstödjande".

En annan grupp som fångade mitt intresse var "Iphone-pedagogik", där man diskuterar hur man kan använda Iphone och liknande mobiler i undervisningen. Apropå den lärare i Gävle (?) som gjort en Iphone-app till en hel gymnasiekurs i matematik. "För oss som inte kan så mycket" är en tredje och sista grupp jag har tittat närmare på. Jag tolkar det som att det på Dela finns en medvetenhet om motståndet mot och rädslan för IKT som finns hos lärarkåren.

PIM har fått flera lärare i mitt arbetslag att slå bakut. Kanske är det ett tecken på en stor oro kring den ökande arbetsbelastning i form av nya typer av dokumentation som IUP och LPP? Vi dränks i skrivbordsarbete och alltför sällan får vi höra att vi är viktiga och kompetenta. Vi hinner inte arbeta färdig och låta nya direktiv sätta sig. Vi får inte den tid som behövs för att anpassa verksamheten efter de nya krav som ställs på oss. PIM verkar inte vara den optimala metoden för att väcka ett intresse för IKT och ett spirande självförtroende i detsamma.

Man kan på Dela även välja att ingå i diskussionsgrupper kring de egna ämnena. Dela är inte en källa att ösa lektionsidéer ur. Det handlar snarare om tips och idéer kring undervisning i allmänhet. Utbildning och lärande är i fokus, mer än konkreta upplägg. Här sker en hel del aktivitet, åtminstone från några eldsjälar. Några namn förekommer ofta bland inlägg i olika grupper. För att få tillgång till materialet på Dela måste man bli medlem. Därefter kan man välja att bli medlem i olika grupper.

Jag upplever att sidan har en hyfsad struktur, men den känns ändå rörig. Kanske är det för många flikar att klicka på. Det är också lite oklart vilken grupp som passar bäst för olika syften. Här blandas begrepp som events, forum, chatt, foton och det är svårt att orientera sig. I en sidospalt hittar man "teasers" (mitt ordval), som ska väcka nyfikenhet. De är av typen N.N har svarta på N.N:s blogginlägg i den och den frågan. Syftet, att knyta kontakter och dela erfarenheter lärare emellan, är gott och det är knappast den sista sidan vi ser inom detta område.   

Jag läser och funderar vidare om stoffet/kunskaperna. En lärare full av kunskaper är inte nödvändigtvis en bra lärare. "Skall läraren kunna gå från att vara mer eller mindre auktoritär till att vara verklig auktoritet, handlar den nya lärarrollen om att kunna använda sin livserfarenhet och sitt metodiska tänkande i mötet med eleverna --- Läraren blir mer ledare än chef och som sådan en naturlig förebild i elevernas sökande efter en egen vuxen identitet." Jag känner i hela mig att det här är rätt, men det ställer stora krav på lärarna. Funderar också hur jag kan vara en vuxen förebild för moppekillarna, går det?        
 
 
Hemkommen från jobbet och tisdagsnedstämd, som vanligt efter arbetslagsmöte. Vi har diskuterat LPP och det råder en begreppsförvirring utan dess like. Vi har alla en egen definition och ingen vet vilken som är den rätta. Aldrig får vi känna oss nöjda med det vi gör. Var finns det pedagogiska ledarskap vi lärare behöver? Jag förstår syftet med LPP och jag tycker att det är en bra idé att medvetandegöra vad vi gör och hur eleverna ska nå målen.
  Men hur ska jag hinna? Det finns ingen tid att strukturera och formulera detta. Jag undervisar i praktiken i fem ämnen. Om jag offentligt ska formulera en LPP för varje arbetsmoment och publiceraa den för elever och föräldrar på UNIKUM. Det faller på sin egen orimlighet. Tala om för mig när jag ska göra det? Och på detta matriser. Hur formulerar man dessa i alla fem ämnena. Vem kommer att läsa dem? Och på detta IUP. Jag behövs i klassrummet bland mina elever. Jag behöver vara där glad, utvilad och motiverad. De behöver mig. Blir det verkligen bättre med dokumentation, dokumentation och dokumentation???
 
 
Fan också!
Jag var helt övertygad om att det var bra att vara friend med elever man undervisar. Noga dock att ha dem i en egen mapp, limited profile. Så långt allt bra. Startar en grupp med klassen, en 9:a. SO och svenska ska diskuteras. En tredjedel av gruppen går med och är entusiastiska. Nio tjejer och en kille. Dom är på. Jag börjar lägga ut förtydliganden om läxan och bra att tänka på-info. Kan inte låta bli att bli besviken. Vad trodde jag? De vill inte alls snacka skolarbete på FB. Trodde att det var smart att möta dem där de är. Nåja kanske är lite tidigt att utvärdera projektet. Jag kör på. En tredjedel är ju en tredjedel.