...moppekillarna. Jag känner dem så väl vid det här laget, men förstår dem gör jag inte. De sitter där i klassrummet och tror att allt ska fixa sig. De vet inte varför de är där och har knappt ens insett att livet går och snart är de vuxna. Hur ska det gå? Materiella ting och saker som ger status verkar vara viktigast. De ser inte att de är med i ett större sammanhang och att de påverkas av och påverkar sin omgivning. Allt de gör påverkar andra. De snackar på och verkar inte känna det där man själv kände under skoltiden. Den där gnagande känslan som dök upp när man inte hade gjort det man skulle/måste. Generation lust - är det så enkelt? De gör ingenting de inte har lust med... Jag måste börja skriva för att sortera alla tankar och funderingar kring detta fantastiska och omöjliga jobb det är att vara lärare. Forts. följer 
Lisa
9/16/2010 02:05:46 am

Gillar ditt anslag!
Jag skickar en video från mina hemtrakter så du får in rätta känslan!

Så här var det:
http://www.youtube.com/watch?v=fl9TfIzg_ZI

Reply



Leave a Reply.